En sån dag. Jag håller ju på som bäst med alla papper till försökringskassan för att få graviditetspenning och få gå hem två månader innan bebisen kommer. Bland annat ska jag skriva ihop en bilaga om hur mina arbetsdagar ser ut och beskriva vad som är tungt i mitt jobb. Efter idag tänker jag att det enklaste hade varit om jag haft en kamera på min axel det här arbetspasset, så hade jag lätt som en plätt sluppit besväret med att skriva! Ingen vettig försäkringsmänniska hade efter idag kunnat neka mig. Punkt. 

 

Nejvars, det här var inte den bästa dagen jag har haft på jobbet. Klockan tre var jag på väg att bryta ihop i tårar över datorn, och det är typ första gången på 2,5 år - på jobbet alltså. Det är därför troligt att det psykbrytet beror på graviditetshormoner - som inte pallar att inte få lunch eller för mycket stress. Iförsig var jag inte den enda som höll på att bryta ihop, det var helt enkelt en jobbig dag på jobbet när det mesta går piss.

 

Så ja, idag längtar jag verkligen efter februari och att få gå hem och lägga upp fötterna. Men andra, bra dagar på jobbet tycker jag det ska bli fasligt sorgligt, så det går säkert bra att bara låta tiden gå som den vill.

 

Nu jag jag iallafall hämtat mig efter en hel del sötsaker, mys i fåtöljen och lite frisk luft. Snart ska jag gosa ner mig i sängen och sova till imorgon!