olycklig och hatfull.
Jag står fast vid att det INTE är svårt för M att göra mig glad och lycklig trots graviditetshormoner. Det är bara att göra som jag säger eller ber till punkt och pricka. Hur svårt?
Väldigt svårt upenbarligen och jag tycker att M förtjänar vartenda fult namn han får, för han anstränger sig ingenting utan gör fruktansvärt okänsliga saker!
Fruktansvärd sak nummer ett: Jag ber honom köpa rökt lax. Först kommer han hem med en bit varmrökt lax, inte precis vad jag tänkt mig, men jag accepterar misstaget och suckar lite. Så idag, några dagar senare ber jag honom återigen köpa rökt lax. I SKIVOR, i ett platt paket där det står (kall)RÖKT LAX. Och han kommer hem med gravad lax. . .
Fruktansvärd sak nummer två: Jag bad M köpa tandkräm och istället för att köpa det märket vi brukar köpa (zendium) så köper han sensodyne. Detta hände för ett par veckor sen, då suckade jag och accepterade. Idag ber jag honom köpa tandkräm igen och bokstaverar Z-E-N-D-I-U-M i sms:et Sen ringer han från affären och påstår att den inte finns i affären. Jag tror honom inte, men säger åt honom att för guds skull isåfall köpa sensodyne igen om nu min favorit absolut inte finns. Och hem kommer han med en tub Pepsodent!!!!!!!!!!
Såna här motgångar klarar jag inte av just nu. Båda dessa fruktansvärda händelser beror enbart på att han är nonchalant och inte tar mina känslor och hormoner på allvar. Om han bara hade ansträngt sig lite och läst ordentligt på förpackningarna och köpt det jag bett honom om, hade jag varit världens lyckligaste.
Nu är jag världens olyckligaste och mest hatfulla istället och M är ute och spelar dart. Att han bara kan leva med sig själv.
Kommentarer
Trackback
