För det mesta föreställer jag mig att det är en flicka jag har i magen. Det gör jag antagligen mest för att jag själv är en "flicka" och det är så knäppt att tänka mig att jag skulle ha en pojke inuti mig. Knäppt, liksom! 

Men när jag handlar grejer till bebisen försöker jag tänka att jag inte vet vad det är för en person därinne. När jag väl har fått träffa den där minimänniskan tror jag att det plötsligt blir mycket lättare att välja namn och veta vad för slags kläder och mönster jag (okej, vi) vill ha till bebisen.

 

Så hittills har jag helt enkelt köpt sånt jag tycker är fint i massor av olika färger och mönster. Okej, kanske ganska mycket rosa och marinblått, för det är mina favoritfärger - helst tillsammans! När jag har visat M kläderna har reaktionerna varit olika. Han har varit ganska konservativ/gammalmodig/tråkig när det kommer till bebiskläder och har sagt saker som "den där kan väl inte en kille/tjej ha". Jag säger såklart jojomensan men jag har blivit väldigt road över vad han anser vara pojkigt och flickigt. Fast han har haft mer åsikter om vad killar inte kan ha på sig, det är väl så i samhället överlag att killar har mer regler där. Iallafall, ett par gråa tights gick inte pga en liten spetskant längst ner. Dom rosa mjukisbyxorna var faktiskt mer accepterade! Det förvånade mig lite. 

 

Mest förvånad, och lite upprörd, blev jag idag när jag visade M en pyjamas jag köpt på maxi och han återigen sa: den där kan ju inte en kille ha! Turkos, vitt och grått. Vad var flickigt med det undrade jag? Nej, men harar. . . Tydligen är harar omanligt! Det var det skojigaste jag hört!