Semester! I tio dagar! Hurra! 

 

Jag firar första morgonen med att se på Timon och Pumba medan det regnar ute. Skojigt. Men snart ska jag iväg en sväng till stan och träffa Hannah. Och senare idag ska jag äta kräftor! Så det kan regna på min första semesterdag, jag tänker ändå ha trevligt. 

Jag har sovit som en törnrosa till klockan åtta. Jag är ledig idag och det är dimma ute, så jag vet inte vad det blir för väder. Jag skulle chansa på regn, men jag önskar sol såklart! Tur att jag inte vet vad dagen bär med sig i sitt sköte. Det enda jag vet är att jag ska äta stekt fläsk med löksås till middag.

 

 

Vilken underbar morgon! En riktig snövit/askunge-morgon. Fast det är mest katter som springer omkring mig, men dom jamer snällt godmorgon och vill ha mat. Jag har sovit i mitt gamla hem i Ornunga, det har jag inte gjort på länge. Stina och hennes kompis har åkt iväg med tåget till Dalarna där mamma, pappa och lillebror är. Så nu är jag helt ensam här hemma. Förutom alla katterna. Skönt!

 

För ungefär ett år sen försvann min lilla necessär spårlöst. I den låg min fina rosa puderborste (dyr), så det var lite ledsamt. Den försvann nånstans mellan bilen-jobbet-bilen och min hårborste försvann samtidigt. Jag letade överallt i bilen, i mina skåp på jobbet, i min kånken-väska och såklart även hemma, fast jag visste att jag hade haft med mig necessären. Jag hittad den ingenstans. Jag drog slutsatsen att jag antingen blivit rånad av en ficktjuv eller att necessären ramlat ljudlöst ut ur väskan på promenaden mellan parkeringen och jobbet. Inget av det tyckte jag var särskilt sannolikt och jag har undrat många gånger vart den egentligen tog vägen.

 

Sen dess har jag haft min Kånken-väska varenda dag till jobbet. Jag har öppnat, stängt, packat i och packat ur. Idag i hissen ner till omklädningsrummet höll jag väskan i en annorlunda vinkel (tydligen) och dragkedjan var öppen. Jag såg rakt ner i facket där man kan ha ett sittunderlag och då skymtade jag ett tyg jag kände igen! Längst ner i facket låg min necessär! Och min hårborste! Åh vad glad jag blev! Men jag fattar verkligen inte hur necessären och hårborsten har kunnat ligga där så länge utan att jag hittade dom. Och att jag inte hittade dom när jag letade ordentligt då för ett år sen. Jag fattar inte. Det är ett lika stort mysterium som när dom försvann!

 

 

Igår gjorde jag, mamma och mormor en utfykt till Maja och havet. Vi åkte i ottan. Jag sov största delen av vägen (åh, det är så skönt att sova i bil!) för det regnade så hemtrevligt på framrutan. Typiskt att det ska regna när man åker på utflykt till havet. Vi stannade till vid Falkenberg för att fika, men vi fick beundra utsikten inifrån bilen. Lagom tills vi fikat färdigt slutade det regna, så vi gick en promenad på stranden genom naturreservatet. Det var mysigt fast det blåste. Jag tycker det är ganska mysigt med vind, bara det är varmt. Och det var det. Det bor kossor och får i naturreservatet, men dom har varit snälla dom andra gångerna jag varit här, så jag var inte rädd. Kossorna vart faktiskt söta. 

 

 

Det är liksom bäst innan det slår ut, för sen går det så fort över.

 

Idag var mina syskon och jag ute klockan tio och kollade när våran farbror släppte ut sina kossor. Det är så skojigt. Kossorna ser så glada ut och det är vansinnigt festligt att se dom försöka springa efter att stått i lagårn i över ett halvår. Det var stelt värre! Kossor är väldigt lustiga djur. Jag hade nog inte velat vara en ko, åtminstone ingen mjölkko. Hellre en liten fjällko isåfall som får bo i en fäbod istället för en lagård. Men kosläpp är iallafall trevligt!

 

Solen skiner och jag har nya skor som ska få mig att gå och springa som tusan. Typ så. Men faktiskt, solsken plus fina skor och kläder gör mig faktiskt mycket mer inspirerad att röra på mig!

Fast den hör vårvärmen gör mig också väldigt sugen på att inte röra på mig utan mest sitta och sola på baksidan och läsa i min bok. Det ska jag göra resten av dagen! Men först en tur med mina nya skor. . . 

 

 

Jag gjorde det! Jag beställde alla säsonger av Dawsons creek! Jag bestämde mig i lördags när jag träffade mina systrar. Jag nämnde att jag fått presentkort på cdon.com i födelsedagspresent, men inte visste vad jag skulle köpa. Men varför köper du inte Dawsons creek? undrade dom och jag började undra också. Jag hade faktiskt funderat lite på det och eftersom systrar är kloka så bestämde jag mig! Jag skulle köpa Dawsons creek! Men genast blev jag orolig. Sist jag kollade fanns det bara ett exemplar kvar. . .Tänk om det inte finns kvar! sa jag och vred mina händer. Men systrarna tröstade mig med att det fanns det säkert. Ja, det gör det nog. Det är nog inte så många som vill köpa Dawsons creek. Bara jag. I hela Sverige. . . 

Och det var bara jag! Det enda exemplaret fanns kvar och nu är det mitt! Jag har redan sett flera avsnitt och det är precis lika fjantigt som jag minns. Hurra!

 

 

Åh vad besviken jag blev när jag vaknade idag! Jag vaknade lycklig och alldeles over excited, sådär man gör innan man inser att den lyckliga händelsen var en dröm. Jag drömde att Dawson's creek skulle börja på teve igen. Den mest perfekta amerikanska urlöjliga tonårsserie som finns. Jag har förgäves väntat på och längtat efter att den ska gå att köpa på dvd. Se Dawson's creek på datorn duger inte. Åtminstone inte med den här datorn. . . Iallafall, jag blev så ledsen.

 

Jag får leva på den gången min lycka var sann. Det var när jag var sjutton år, och allt var piss och jag var så olycklig som man bara kan vara när man är sjutton. Och då! Då kom det reklam på teve att Dawsons creek skullebörja på teve! Min mage fylldes av lyckliga bubblor, hurra, och jag fick något att leva för igen. Varje eftermiddag efter skolan kom jag hem och såg på Dawson's Creek. Det räddade min höst. Så den serien har en speciell plats i mitt hjärta. 

 

 

 

Men, jag lovar, jag är den första att hålla med om hur fruktansvärt töntig den är. 

Käre barn, jag är så trött så trött. Det har varit slitsamt tre dagar i rad på jobbet, och det känns i hela kroppen. Och i hjärnan också faktiskt. Imorgon är jag ledig, och det känns hur bra som helst. Jag ska inte göra mycket annat än att se massor av avsnitt av Sex and the city (en försenad julklapp som äntligen har kommit) och sticka. Jag har klickat hem garn och ska sticka en filt tänkte jag. Det är vad jag ska göra!

 

Och det är lite lättare att jobba glad. . . 

 

Det kändes lite trist med regn idag, men dom känslorna försvann ganska snabbt när jag gick ut på promenad nyss - det gick ju att gå! Igår var det alldeles hopplöst på vägarna här ute, is överallt och jag for på rumpan rejält en gång. Jag låg kvar på vägen i säket en minut och kved och försökte känna efter om något var brutet. Tänk vad förargligt att bryta sig när man jobbar på en ortopedavdelning, jag menar, jag borde väl ha bättre vett än att gå ut i halkan. Men det var lugnt, rumpan tog den värsta smällen och den tål nog en del. 

 

Det var först nu när jag la mig på golvet för mina dagliga träningsritualer som jag kände hur mörbultad jag var. I rumpan, ryggen och hela kroppen. Såklart är ett hårt golv inte det bekvämaste ändå. Men ändå! Det jag vill säga är att jag inte är ledsen för regnet, utan glad för att isen har försvunnit. Tack. 

Jag älskar snö! Det vill säga, jag älskar den i december när den ligger i skogen. Jag avskyr den i februari och när den ligger på vägarna. Solen sken i Ornunga, så efter fika hos mormor pälsade jag på mig och gick en lång promenad. Snön låg i drivor, så på viss aställen fick jag pulsa fram, precis som i Barnen från Frostmofjället. Det var mysigt! Och jag tycker lika mycket om att gå på kvällen när det är snö, det är så hemtrevligt med alla ljusstakar i fönstren och utegranar. 

 

Jag bev lite lyrisk när jag kom till Ornunga idag och såg att der var snö här och där. Vad mysigt! tänkte jag.