Det finns åtminstone en varelse här på jorden som verkar älska mig över allt annat. Min katt Bosse. Okej, han kanske älskar Magnus skäggstubb nästan lika mycket, men det är inte säkert. Hör på detta kärleksbeviset: När jag hade varit ute och gått och var på väg tillbaka, så fick jag se att Bosse gick i sakta mak en bit framför mig. Jag ropade såklart Bosse, kisskisskiss, pussegull! Bosse såg sig över axeln och fick syn på mig. Han jamade till svar och vände sig om och började gå mot mig medan jag fortsatte ropa gulliga ord. När han kom lite närmare fick jag se att han hade något i munnen. En död mus! Jag tvärstannade på vägen och slutade genast ropa gulliga ord, sa istället Oj, vad du är duktig Bosse som fångat en mus, men kom inte närmare tack! Nej stopp stanna! Men Bosse ville väldigt gärna komma fram till mig och visa både sin kärlek och sin döda mus. Samtidigt. Men jag var inte alls sugen på att han skulle smeka sig mot mina ben med en mus i munnen, jag fick ärligt talat lite panik för jag HATAR möss i alla former som kommer för nära mig. Så jag sprang faktiskt panikslaget baklänges några meter och tjöt av fasa när Bosse kom närmare. Äntligen verkade han förstå att han var tvungen att välja - gosa med mig eller musen. Och han valde mig! Han släppte ner musen på marken och kom sen skyndande mot mig. Och självklart, utan mus i munnen fick han massa kramar. Jag blev väldigt rörd över hans kärlek. Tänk att han släppte sin döda mus! Jag vet inte vad det kan jämföras med när det gäller pojkvänners uppoffringar. Kanske inte nämna ordet fotboll på en hel vecka?