Fy vad jag blir trött på att ha bröst ibland. Så himla obekvämt. Först råkar man få på sig en obekväm behå (hur tusan ska man kunna känna ordentligt i provrummet hur den känns att leva i?) på morgonen och irriterar sig över det hela dagen. Måste ideligen dra i banden och då och då stoppa ner hela handen i behån och helt enkelt möblera om därinnanför lite grann. Så kommer man hem på kvällen, och vilken lättnad att slänga av sig behån, frihet liksom! En stund. Tills tyngdlagen börjar verka och rattarna helt plötsligt upplevs vara i vägen och tynga ner hela mig.

 

Det finns helt klart en anledning till att behån sågs som en väldig frihet för kvinnorna när den uppfanns en gång i tiden. Och lika fria var väl kvinnorna på sjuttiotalet som brände sina, eller hur det nu var.

Fast alltså, strunt samma. Det enda jag önskar är att det någonstans på jorden fanns en perfekt, bekväm behå. Att liksom leva i symbios med.

 

(bröst förresten? hur ovackert är inte det ordet när man tänker efter? vad är det det står i bibeln, typ "din barm är som svalor som häckar? Svalor som häcker låter väl bra mycket tjusigare?)