Flygplanet som inte störtade.
Jag brukar inte önska att flygplan ska störta, eller att jag ska dö. Men i onsdags, under flygresan hem från england, gjorde jag det. Verkligen! Det var de värsta timmarna i mitt liv, nästan.
För strax efter att vi hade lyft från Stansted flygplats kom en obehaglig känsla smygande. Magont och illamående. Jag blev alldeles kallsvettig. Nu vet jag att känna sig spyfärdig på ett flygplan är något av det mest ångestframkallade som finns, speciellt när man flyger med Ryanair och sitter längst in mot fönstret och bara kan drömma om att låsa in sig på toaletten i några timmar. Så just i den stunden önskade jag verkligen att planet skulle störta och göra slut på eländet!
Och ja, det slutade med att jag var väldigt tacksam över att ha handlat en del grejer på flygplatsen och fått en rejäl plastpåse, och att jag ändå satt inne vid fönstret, lite för mig själv. Och att Marika, Magnus syster, satt bredvid mig och var snäll mot mig och dessutom hade pappersnäsdukar. Och jag var väldigt tacksam över att vi alldeles strax flög in över Göteborg.
Det var den flygresan det. Den värsta i mitt liv.
Men med glädje kan jag berätta att det var en ganska snabbt övergående magsjuka. Jag misstänker att onsdagens lunch förgiftade mig. Jag tillbringade torsdagen i fåtöljen framför teven och missade första dagen på jobbet. Men nu är jag samma gamla männsiam igen,hurra!
Kommentarer
Trackback
