Idag när jag var ute och gick i de mer okända trakterna på andra sidan järnvägen, var jag våghalsad och gick in på en okänd stig. Jag hamnade i skogen. Jag var inte rädd för att gå vilse eftersom skogen ligger mellan järnvägen och E20 och det var mer troligt att jag skulle bli påkörd av tåget än uppäten av en björn. Det känns tryggt att gå i skogen, myckter mer än vad det skulle kännas att gå i stan. Jag vet att folk i stan inte håller med mig - i skogen finns ju inga folk som kan höra en skrika, inga gatljus och där finns vilda djur. Det är väl skönt att det inte finns folk i skogen tycker jag! Helt folklöst!