Så kom slutligen dagen. Imorse lämnade jag in Nisse till veterinären, för att få hans ädlare delar borttagna. Kastrering med andra ord. Jag saknade och oroade mig för Nisse hela dagen, tills vi fick hämta honom på eftermiddagen. Det var en ganska ynklig Nisse. Det var lite hjärtskärande att höra hans jamande i bilen hem, han tycker inte alls det är skojigt att åka bil. Men väl hemma var det okej igen. Men han är inte riktigt sig själv än, för han har inte jamat efter mat än. Det kommer nog imorgon hoppas jag. Annars blir jag orolig!
Lilla kisse.