Det är många farväl i dessa tider. Var precis nere i huset och sa farväl, eller nej, jag sa hasta la vista till syster Maja som åker iväg till Kos imorgon på bartenderskola, eller what's it called, i en hel månad. Och ja, jag är en sån fjollig storasyster som oroar sig! Jag oroar mig för revolution, jordbävning, flygkraschar, knivmän, ogärningsmän och aids. Och lite mer sånt. Jag vet, jag är för ung för att oroa mig för sånt.

Vi är verkligen olika, jag och Maja, jag och resten av mina systrar också för den delen. Jag skulle aldrig åka till Kos en månad på bartenderkurs, och definitivt inte till Austrarien i ett antal månader, dit Maja ska fara iväg sen. Jag kan drömma om att vilja resa och se världen, skulle liksom vilja kunna knäppa på fingrarna och stå där i Australiens öken eller varsomhelst, se mig omkring en stund och sedan knäppa tillbaka mig igen och vara tryggt hemma. jag trivs hemma, vad som nu ska bli mitt hemma. Jag gillar småsaker, jag älskar att resa vbort i böcker och jag har nog sett alla jordens världsdelar på naturprogram på teve. Räcker för mig.Det händer att mina systrar kallar mig för världens tråkigaste och konstigaste. Det är väl jag det.

Men iallafall, trots olikheter, kommer jag sakna syster Maja och jag kommer oroa mig och vara lycklig när hon är tryggt tillbaka hemma.