Det spelar nog ingen roll hur gammal och härdad jag blir, jag får fortfarande lite tolvårs-pirr när jag ser på Titanic, för det är något speciellt med Leonardo Dicaprio i den filmen. Åh, hur hjärtat dunkade när jag såg filmen både första och säkert femte gången, och jag var helt säker på att någon gång skulle något liknande hända mig. Just det sjunkande skeppet hoppade jag gärna över, men resten! Oj, oj vilken nostalgi...

Ligger nedkrupen i min soffa och ser filmen. Popcornen är uppätna. Tänker på att det är sista helgen jag tillbringar i min lägenhet. Lite sorgligt.