Igårkväll när M kom hem tittade han på mig som satt i soffan och frågade om jag var sjuk. Jag sa nej? Och vad säger M då, jo jaha du kanske bara är osminkad. Ja, sånt ska man få höra, att man ser sjuk ut bara för att man är osminkad?! Jag var inte sjuk, men jag var sjukt trött och mådde illa (nattjobbets konsekvenser) och det förklarade jag barskt för M. Det är skillnaden mellan honom och mig (och mellan alla män och kvinnor kanske?) att jag säger inte att jag är sjuk för att jag är trött, sleten och mår illa. Men om det varit Ms upplevelser så hade han klart som solsken sagt att ååååh, jag är så sjuk, buhuhuu ta hand om mig.