dreggel och funderingar.
Nu ska jag snart gå och sova (ja, jag är lite lycklig över att M sover borta inatt så jag får sova helt ostört), men jag har haft en väldigt trevlig kväll med mig själv. Jag har sett på tre avsnitt av Outlander och dreglat lite över Jamie och jag har ätit chips och godis.
Himla bra kväll alltså, precis vad jag behövde efter idag. Det har varit lite drygt på jobbet senaste veckan, eller, senaste månaden kanske. Det verkar som att halva Alingsås befolkning passar på att bryta sig, få ont i ryggen eller få infektion i höften etc. just nu. Det är patienter över allt, har vi en plats så behöver fyra den. Det fattas två nattsköterskor och flera kollegor mår dåligt och är sjukskrivna. Så jovars, lite lätt ansträngd är stämningen på jobbet just nu.
Men jag tycker som tur är att jag fixar det ganska bra trots bristen på lunchrast. Jag har ganska mycket bondkärring inom mig tror jag, liksom vad tjänar det till att klaga när korna iallafall måste mjölkas klockan fem på morgonen varje dag. Nej, jobbet blir inte roligare för att jag tänker negativt om alltihop, men det går väldigt mycket lättare om jag tar dag för dag och försöker få ihop varje dag så bra som möjligt. Ibland behöver man utmaningar! Sen så tänker jag att det inte kommer vara såhär för alltid, snart lugnar det säkert ner sig igen. Vi kan säkert ta lunchrast igen!
Fast det kan också vara så att jag är lite immun mot allt elände när jag vet att jag bara har en måndad kvar att jobba. Det finns liksom ett slut snart i vilket fall. Jag längtar sjukt mycker och jag kommer må så bra av det. Men det är nästan så att jag har lite dåligt samvete som försvinner just nu, jag behövs faktiskt! Det är ganska trevligt att vara behövd ändå. När man hinner ta lunchrast åtminstone. . .
Kommentarer
Trackback
