Om jag ville skratta eller gråta? Igår kväll kom jag hem efter jobbet, trött, hungrig och med huvudvärk. Självklart blev jag tvungen att spy så fort jag kom innanför dörren. När jag hade spytt färdigt kände jag mig tvungen att ta något att äta. Men orka fixa något avancerat klockan tio på kvällen, det fick bli att skåpäta! I skafferiet hittade jag en något ihopknycklad chipspåse och lycka, det var lite chips kvar på botten! Hurra! Jag stoppade glatt i mig även om chipsen kanske var lite åt det mjuka hållet. Typiskt M att inte äta upp ordentligt. 

 

När jag vände på påsen för att få tag i dom sista chipsen fick jag syn på några svarta grejer inuti påsen. Vad. I. Hela. Friden. Är. Det. Där. Jag tände taklampan och tittade närmre och såg att dom svarta grejerna hade vingar, ben och antenner. Jag hade ätit chips med insekter i. Jag knycklade ihop påsen igen och vräkte i den i soporna. Sen stod jag där på golvet och funderade på hur jag skulle reagera. Skulle jag gå in på toa och kräkas igen? Skratta? Gråta? Hyperventilera?

 

Jag bestämde mig för att ignorera händelsen och vara tacksam för att dom svarta grejerna faktskt hade ben och inte var musbajs. Självklart ringde jag M och skällde på honom för att han aldrig, aldrig kan lära sig att stänga grejer ordentligt med plastklämma. Och jag antar att samma människa kommer få ta en skurtrasa och skura skafferiet rent från insekter. . .