sorg och klagan.

Förstå vilken sorg när jag tänkte ta en lång promenad genom skogen och upptäckte att just den skogen har blivit stympad! Nerhuggen! Precis här gick en jättemysig stig som jag gillade att gå och nu är den bara puts väck i ett kalhygge. Det är extra sorgligt eftersom det är ont om skog (i jämförelse) här i Västra Bodarna och nu försvann ännu mer. Jag hoppas verkligen inte att det ska byggas fler hus, för här har jag ju planerat att bo i hundra år och det känns inte bra om skog försvinner och det kommer mer folk. Jag vet, jag borde flytta till Norrland. . . 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0