En knäpp längtan
jag har pratat om hormoner som flaxar runt i kroppen förut. och om det att
min biologiska kropp och min tanke är redo för något som än så länge
inte passar in i mitt liv, livet som jag lever på 2010-talet.
för det är så mycket man ska och borde göra nu för tiden.
resa, plugga, jobba, tjäna pengar. leva.
men åh, ibland längtar mina hormoner efter en bebis så jag blir alldeles galen.
jag tittar omedvetetn på bebissaker, tänker det och det ska jag köpa.
Planerar vilka slags blöjor jag ska använda. om inte tygblöjor verkar
vara ett bra val.
jag funderar på hur vi måste göra om här hemma för att få plats
med en bebis. att vi kanske måste flytta till något annat, som
har större sovrum och större badrum och plats för tvättmaskin.
tja, jag tänker på typ allt. jag har nästintill bestämt år och datum
för när det är okej att slänga alla no-babies-preparat. men när det är
tänker jag inte berätta.
suck, jag befarar att det här är helt psykiskt knäppt. att jag är det.
men jag skrattar mest åt mig själv, och håller fast vid att det är reptilhjärnan
som signalerar åt mig. faktum är ju att biologiskt är typ nu bästa åldern
för att föröka sig. fakta. för tusen år sen iallafall.
än så länge njuter jag av att sitta vid teven på kvällarna helt ego. och
sova ostört hela nätterna. och ha en oförstörd kropp. och det är ju ganska knäppt det med!
Kommentarer
Trackback
