Jag sa ju att jag gillar ordning och reda. Jag önskar verkligen att det kunde få vara det i sovrummet, det skulle bli mycket mer trivsamt. Sovrummet är av någon anledning svårast att hålla ordning i, och den mesta röran beror på kläder högt och lågt. Jag är inte helt värdelös på att strö kläder omkring mig, och M är mästare of that. Han hittar aldrig på att städa själv. Sanningen är nog, även om jag är medskyldig till stöket, så hade sovrummet helt klart varit mycket prydligare om inte M bodde här. Hans stökighet liksom smittar av sig på mig. Vad spelar det för roll om jag hänger in en tröja fint i garderoben, när M har tio stycker liggande på golvet? Vad gör min för skillnad? Men jag vill ha en bättring! Till och börja med har jag börjat spela Hitler varje kväll, jag tvingar M att städa. Försöker tvinga, åtminstone. Ibland struntar jag i det och städar själv undan hans grejer, men det svider i mitt heja-jämställdhets-hjärta. Och så försöker jag dra mig i flätan (bildligt talat alltså, jag kan inte fläta) och säga till mig  att plocka undan efter mig själv. Någonstans måste man börja, kanske en strumpa gör skillnad. ..