ack barr.
Igårkväll tyckte jag att granen såg lite sorglig ut och vid närmare granskning upptäcke jag att den hade börjat barra. Ganska mycket. Om man petade på en gren så drös barren liksom ner. Jag öste på med mer vatten och socker och hoppades på det bästa under natten, ett julmirakel typ. Men ack, imorse var det likadant. Jag insåg att det nog bara var att slänga ut granen, så det gjorde jag. När jag fått ner alla kulor och lampor så var dom flesta barren på golvet.
Och på granen var det ungefär såhär många kvar. Snygg. Jag tänkte väl att det var en klen gran. Det var ju tråkigt det här, jag brukar annars ha kvar granen tills jag ungefär spyr på den, nästan till mitten av januari. Ju längre man håller kvar december och ignorerar att det är januari, desto bättre tycker jag. Men det känns som att jag ska överleva den här sorgen. Tror jag nog.
Kommentarer
Trackback
