Bertil hjärtat.
För två veckor sen, på fredagen efter min födelsedag, åkte jag med Bertil till BVC för en ny vägning eftersom han inte har velat gå upp i vikt sen vi kom hem från BB. Efter nya råd om amning på onsdagen kände jag mig optimistisk inför vägningen, eftersom jag tyckte att Bertil ätit bättre dom två senaste dagarna och blivit piggare. Men han hade gått ner 200 gram till på två dagar och nu kände jag verkligen att något inte stämde. Som jag nog egentligen känt hela tiden, från att han gick ner så mycket efter förlossningen. Iallafall var det väldigt annorlunda jämfört med mina andra barn och jag kunde inte förstå varför det skulle vara skillnad. Visst, Bertil var inte så noga med mat oftare än var 4e timma, men viktnedgången kändes ändå orimlig.
Iallafall, BVC pratade med barnmottagningen som tyckte vi skulle låta en läkare på barnakuten på SÄS titta på honom. Så dit åkte vi och väl där visade det sig att Bertils värden var jättedåliga och tydde på svår njursvikt. Innan jag förstod vad som hände fick vi komma upp på ett rum på neonatal, en läkare bar själv upp honom i babyskyddet. Där uppe tog dom fler prover, satte nålar, gav dropp, gjorde ultraljud och jag förstod att något verkligen var fel och det skulle inte gå över snabbt. Vi fick inte åka hem samma kväll om man säger så.
Ganska snart ville dom skicka oss vidare till Göteborg för eventuell dialys osv, så vid åtta kom en ambulans med ett transportteam med läkare och sjuksköterska från neonatal. Jag som aldrig åkt ambulans innan, och jag kunde nästan njuta av färden, det var skönt att åka på en mörk motorväg och få stänga av hjärnan ett tag. Det gick inte ta in allt som hände.
I transportkuvösen på väg till Drottning Silvias.
På barnintensiven.
På lördagen mådde Bertil bättre, proverna gick åt rätt håll. Han fick äta som han ville och fick lite tillägg i sonden. Det var ett himla meck att amma och byta blöja med alla slangar. Jag lyckades ändå ha ganska trevligt med personalen och det var fortfarande svårt att förstå vad som hände. Jag fick veta att ultraljudet visat att Bertils vänstra njure saknades och den högra såg inte helt normal ut.
Vi fick ett rum på Ronald McDonald och Magnus kom dit med grejer till mig (Jennifer hjälpte till att packa, tack och lov) och hälsade på Bertil förstås. Pga covid fick vi bara var en förälder där.
Rummet på vad 324, barnmedicin.
På måndag eftermiddag fick vi flytta till avdelningen. Idag jobbade njurspecialisterna som gett oss mer information. Bertils värden såg fortsatt bättre ut.
Slangar togs bort, bara en CVK och sond för läkemedel kvar. Lite mer lätthanterlig bebis!
Bertil gick upp bra i vikt på enbart amning och här hade han nått sin födelsevikt på 4500 gr.
På onsdagen fick vi lämna avdelningen för permission, behövde bara komma tillbaka för antibiotika och undersökningar. Läkemedel fick jag ge själv i sonden. Så nu fick vi hänga resten av tiden på Ronald. Himla skönt!
Gerda och Tage fick hälsa på, jag var glad att vi bor så nära att dom kunde vara kvar hemma det mesta och inte behövde vara med oss på Ronald hela tiden. Magnus kom över en stund på dagarna men kunde vara med barnen resten. Sen fick vi hjälp av båda våra familjer och så Jennifer. Barnen hade det himla bra att Magnushade lätta läggningar av trötta barn.
Bertil var glad och bjöd på första leendet!
Efter antibiotika mig urosepsis och andra läkemedel såg allt mycket bättre ut och i tisdags fick vi åka hem. Hur det blir framöver vet ingen. Troligtvis kommer Bertils njure bli sämre och nån gång kommer han behöva dialys och njurtransplantation. Om det blir om några månader eller år vet vi inte i nuläget, det är svårt att veta med små bebisar. Så nu är vi hemma. Ofta glömmer jag var som hänt och andra gånger är det lite mer panikkänslor. Tänk om jag missar att han blir sjuk igen. Kissar han inte lite väl mycket, ser han inte lite smalare ut? Tänk om vi inte hade kommit till barnakuten när vi gjorde, vad hade hänt då?
Osv osv.
träffa Hjördis!
Äntligen fick jag träffa bebis Hjördis, Assars lillasyster som redan hunnit bli 6 veckor stor, precis en månad äldre än Bertil. I helgen var alla syskon och barn under mammas och pappas tak. Mysigt och svettigt med numera 5 stycken barn/barnbarn.
Hjördis var himla gosig med lite butter uppsyn. Det blir spännande att se om/när Bertil växer ikapp henne!
Hej Bertil.
För precis en vecka sen, lördagen den 13 februari föddes lillebror Bertil. Plötsligt var han bara här och nästa sekund har det gått en vecka.
På fredagen innan var jag hemma med barnen och kände inget speciellt. Dagen innan, på Tages födelsedag, hade jag varit hos barnmorskan och gjort någon slags mini-hinnsvepning, mer än så kunde hon inte göra. Men jag kände inget speciellt som sagt, mer än att jag var väldigt trött och kanske fick jag någon sammandragning som kändes lite. På morgonen bakade jag bröd, jag sydde en gosekanin till bebisen och jag lagade lunch som vanligt. Vi kollade vi ganska mycket på teve. På eftermiddagen när M kom hem gick jag ut en sväng med Tage för att få lite sol, det var så fint väder. På kvällen såg jag på cityakuten och åt glass medan jag gjorde klart gosekaninen, det blev ganska sent.
Nån gång på natten fick jag ont och när det var såpass att jag kollade på klockan var den 04 något. Jag låg kvar nån timma till, ville inte väcka Tage som låg bredvid. Men vid 05 var det för obekvämt att ligga kvar, så jag gick upp och åt mera glass och satte på ett avsnitt "Husdrömmar", men jag hann inte kolla klart på avsnittet innan jag kände att det var dags att smsa Jennifer samt packa klart väskorna. Fast jag vågade ju knappt tro att det gick så snabbt. Tage och Magnus vaknade, jag fixade klart det viktigaste, Jennifer kom vid 07. Jag väckte Gerda och så hejdå och framåt halv åtta åkte vi. Det var en ytterst obekväm resa till Borås, hade himla ont och spydde på det. Usch! Grät nästan av lättnad när jag gick in till förlossningen. Jag var öppen 6 cm, värkarna var intensiva så M fick komma in och så fick vi ett rum. Jag var sååå glad att vara på plats och få lustgasen!
Sista magbilden. Försökte se glad ut mellan två hemska värkar.
Livet efter epidural.
Det bästa var att jag hann ta en epidural den här gången, och det var helt fantastiskt att känna livet återvända. Jag kunde släppa lustgasen lite grann, så jag var klar i huvudet oxh kunde småprata med personalen mellan värkarna. Det var trevligt! Och jag kände att jag hade 100 procent koll på läget, det var liksom jag som bedtämde. Att stå upp med gåbord hjälpte även den här gången och allting gick framåt.
Kl 12.54 föddes Bertil! "Det gick ju jättebra!" utbrast jag nästan så fort han var ute och glömt hur det känts för 5 minuter sen. Han föddes med segerhuva och med grönt bebisbajs nästan överallt.
Han var 53 centimeter och vikten gissade jag exakt rätt på, det vill säga 4500 gram. En bebis mittemellan syskonen.
Det var fint väder ute. Magnus åkte hem till stora barnen när jag och bebisen åkte upp till BB. Magnus var ganska nöjd med att få åka hem och mig gjorde det inget heller eftersom jag mådde helt okej efter förlossningen. Ingen stor blodförlust den här gången.
Väl uppe på BB meddelade jag världen att ett barn hade fötts och så fick jag mat förstås. Förstår inte alls att patienterna på ortopeden ofta tycker att man äter hela tiden? Eller så visar det bara att en förlossning är mer energikrävande än en höftoperation.
Bertil sov mest och ammade lite emellanåt. Planen var att åka hem på söndagen, men Bertil hade ett blåsljud på hjärtat som behövde lyssnas på igen dagen efter samt ett kort tungband som skulle klippas. Så vi blev kvar ett dygn till. Både skönt och tråkigt. Jag hade för lite snacks med mig och sängarna är sjukt obekväma.
Men på måndagen åkte vi hem! Inget blåsljud kvar och det klipptes lite i tungan. Bertil hade gått ner en del i vikt men det accepterades.
Hemma med nöjda syskon! Gerda hade haft så roligt hemma hos Jennifer (med Aston då hehe) både lördag och söndag. Och det var roligt att träffa lillebror, det tyckte både Gerda och Tage!
Första badet för en torr bebis.
Första veckan har gått så bra! Bertil sover nästan jämt, är knappt noga med mat men han har iallafall vänt uppåt med vikten. Så just nu märks knappt att vi har en bebis. Jag mår bra och fortsätter invänta trebarnschocken. . .
Tage 2 år.
Nyfödd Tage.
Idag fyller Tage 2 år och det verkar som att han får ha dagen för sig själv.
Tage, min lilla klump. Han ska stora klump. Han är väldigt mammig just nu, men pappan går bra att leka med. Tage vill gärna sitta i knät och kramas, speciellt när jag försöker vila. Och vid nattning ska jag alltid sitta på golvet bredvid sängen.
Tages stora idol är farfar med tillhörande traktor och bil. Japp, det bästa Tage vet är fordon. Hur det nu blivit så?
Allt Gerda gör är också roligt att vara med på. Gerda gillar oftast att leka med Tage, förutom när han förstör och det är ju inte sällan. . .
Barnen började inte förskolan förrän vid nio så vi hade en lugn morgon hemma och Tage fick några få men utvalda presenter. Men den bästa presenten har tyvärr inte kommit än, så den får han senare.
Medan dom var på förskolan var jag hos barnmorskan för sista gången (konstig tanke) och hade en lugn stund varvat med lite städ. Jag hämtade barnen vid 14 och sen hade M med sig hamburgare när han kom hem. Sen kom farmor och farfar och vi fikade tårta. Hade köpt en fryst schwartzwald-tårta och den gick hem hos Tage som annars hellre äter digestive-kex.
Firad på förskolan också.
Mer storslaget firande än så blir det inte i år. Men tills nästa år hoppas jag vi har två ungar att fira i februari!
väntan.
Dom här bilderna är en vecka gamla och jag antar att jag är ännu mer gravid nu. Imorgon har jag BF, och jag hade ju såklart inte räknat med att det skulle komma en bebis innan dess, men det känns ändå lite hopplöst och uppgivet. Jag blir ju himla glad om det kommer igång av sig självt och jag slipper igångsättning. Mest pga att det vore skönt att behöva tillbringa så lite tid på BB som möjligt, eller rättare sagt så vill jag att barnafadern ska kunna åka hem till Gerda och Tage så fort det går så vi slipper utnyttja barnvakter. Men jaja, det blir som det blir. Än så länge känns det som att bebisen sitter ordentligt fast!
snö igen.
Mer snö vaknade vi upp till igår. Jag blev sådär glad, det är fint men nu vill jag ha bra väglag både för att kunna röra på mig och för att köra bil tryggt till BB.
Men Gerda och Tage var hyfsat nöjda, åtminstone Gerda som inte tröttnar lika fort som lillebror. Vi tog oss faktiskt ut hela två gånger igår, då var jag himla nöjd med mig själv! Men idag njuter jag minsann av att barnen är på förskolan och leker. . .
städa!
Jag har fått mer energi så nu har det städats i nästan varje vrå! Skafferiet, alla kökslådor, klädkammaren och till och med städskåpet! Häromdagen gjorde jag en riktig storstädning inne också, men det är ju såklart snart ogjort . . .
Kvar på listan är städa kylskåpet och göra rent kakelfogarna i badrummet. Det återstår att se vad som hinns och orkas med!
magen.
Magen växer, men faktiskt det den mindre ut på bild än vad jag upplever den? Får se om den hinner bli större, egentligen kan ju bebisen komma ut nu om den vill men jag är inställd på att passera BF.
Överlag är jag sjukt trött och måste vila efter minsta lilla. Typ vila efter att ha ätit frukost framför teven! Så det har inte blivit mycket vettigt gjort dagarna barnen är på förskolan, jag försöker gå en kort promenad och resten av energin går oftast till det vanliga, dvs fixa tvätt, städ och mat. . . Kul liv! Men idag har jag iallafall sytt ett par bebisbyxor, det var sjukt ansträngande!
Jag har fortfarande inte tänkt så mycket på att det ska komma en bebis i huset. Jag tänker mest på allt runt omkring, typ om det blir en spontan förlossning eller igångsättning och hur vi gör med Gerda och Tage. Om M håller sig frisk eller om jag får åka själv. Och hur tusan nätterna kommer bli eftersom Tage helst vill sova klistrad på mig. . . Allt blir som det blir, så blir det.
mer snö!
Tänk att det kom mer snö i torsdags ! Idag regnar det bort, men vi har iallafall haft en trevlig helg med lite pulkaåkning i några små backar inom gångavstånd.
Både Gerda och Tage gillade att åka, men visst är Tage lite för liten och kompakt för att vara praktisk i snö. . .
Allt blir iallafall väldigt tjusigt i snö!
pulka!
I söndags var barnen och jag i Ornunga och tänka sig, det var cirka 2 mm snö och då var vi såklart tvungna att åka pulka! För vem vet om vi nånsin ser snö igen den här vinter? Dessutom blev det alldeles lagom med pulkafart.
Och såklart härligt med motion upp och ner för backen. . .
julen.
I år blev ju julen inte riktigt sim vanligt, men det blev bra ändå! Det var ganska skönt med en lugn julafton, vi var en sväng hos Ms föräldrar men annars bara hemma. Det var helt okej att slippa åka iväg nånstans, för att inte tala om att äta julmat hemma och slippa tänka på kladdiga och matvägrande barn.
På juldagen åkte vi till Ornunga, åt mat och öppnade julklappar. Resten av helgen hände inte mycket. Jag börjar bli riktigt slö nu, så det passade bra!
hösten.
Den här hösten har bara flugit förbi. Ganska lugn till en början, Tage trivs på förskolan efter några första veckor med tårar vid lämning, men nu verkar han älska förskolan precis som Gerda. Gerda har varit väldigt nöjd med att få gå långa dagar på förskolan och äta frukost och mellanmål där. Jag har faktiskt inte så mycket minne av vad vi gjort mer i höst, antagligen inte så mycket utöver att jobba och däremellan hålla hemmet i någorlunda skick. . .
Sen började ju covid öka igen, och det kändes ju av både på fritiden och på jobbet. Det har varit så trevligt att jobba med ortopedpatienter igen, men det betämdes att vi skulle ställa om till epidemiavdelning igen när det blev behov. Så i några veckor har vi haft drygt halva avdelningen med covid-patienter.
Men nu har jag jobbat mitt sista jobbpass på ett bra tag, och det är väldigt blandade känslor. Det är såklart skönt att slippa masa mig iväg till jobbet och ha tider att passa, och visst skulle det vara tungt för kroppen att fortsätta jobba längre. Men att jobba som sjuksköterska saknar jag, i dessa tider känner man att man verkligen gör nytta till skillnad mot vad jag gör hemma just nu. Men framförallt kommer jag sakna mina kollegor, mitt sociala lov har jag ju på jobbet. Jag känner mig väldigt bortkopplad från livet och onyttig när jag bara sitter hemma. Jag försöker vara en tålmodig och trevlig kör när barnen är hemma men det går sådär ärligt talat.
Just nu är det ju gråare än gråast ute och inget roligt g0r att planera. Jag försöker njuta av decembermys, men det är ju lite sorligt när barnen pepparkakor eller Snickers smakar som det brukar - himla elaka covid!
Men jag hoppas livet kommer kännas lite bättre och mer inspirerande snart, det finns absolut hopp!
lilla skrutten.
Lilla skrutt-Tage har börjat förskolan! Det kändes lite sorgligt, han känns mycket mindre och bebis än vad Gerda gjorde, fast hon bara vara några månader äldre.
Men fast han är i en ganska känslofylld period just nu, så gick det bra till slut och jag vet ju att han blir väl omhändertagen.
Så nu blir det några månader med jobb och förskolehämtning innan jag blir föräldraledig igen. Gerda ser förstås fram emot att äta både frukost och mellanmål på förskolan ibland! Jag ser mindre fram emot morgnarna när jag måste lämna båda kl 06.15, men jag är såklart övertygad om att det kommer gå! Hehe vet att jag undrade när jag var gravid med Tage att hur tusan ska jag få klart två barn till kl 06.15?? Nu tror jag mig till och med om att få iväg TRE barn i framtiden!
vad finns i magen?
Tidigt i somras var det något som började växa. Magen uppenbarligen, i en himla fart till och med! Alla goda ting är tre, eller hur? Så i februari berikas livet av en bebis igen. Spännande kan man säga. . .
sommaren gick.
Sommaren gick i en blink och snart är det september, ofta en himla trevlig månad!
Men vad hände hela sommaren, det kan ju vara trevligt att minnas?
När det var varmt badade vi en hel del! Då är jag ofta ganska lycklig över att bo så himla nära ett badställe. Både lyxigt och praktiskt att kunna gå ner och båda på tre minuter!
En gång var alla syskon hemma i Ornunga och då badade vi såklart också!
Ett tag regnade det mycket men det struntade vi i till slut och åkte till Borås djurpark iallafall! Alla barn var glada och alla föräldrar såg ganska sorgsna ut i regnet. Gerda och Tage tyckte åka traktor var det roligaste. Och äta glass såklart! Vi åkte tillbaka till djurparken en annan dag också när solen sken, det tyckte alla föräldrar var lot3 trevligare!
Vi åkte till Gräfnäs med Maja och Assar, Gerda var fascinerad av slottet men i slutändan var väl fikat och lekplatsen bäst.
En annan solig dag var vi i Saltvik utanför Grebbestad hos Magnus moster och morbror! Det har typ våran enda semesterdag på riktigt hemifrån på hela sommaren, så det var trevligt!
Lena.
Igår var jag i kyrkan och sa hejdå, ses igen till min fina vän Lena. En av världens finaste personer drabbades av cancer och fick inte fortsätta leva så länge som hon borde ha fått. Sån orättvisa.
Vi pluggade till sjuksköterskor tillsammans och jag trivdes så himla bra tillsammans med Lena och Ulrika, båda mer än 20 år äldre än mig och där kände jag mig hemma. Även om jag många gånger skakade på huvudet åt deras studieteknik, hehe. Som vi tjötade på eftermiddagarna när vi stod och väntade på Alingsåsbussen! En gång till och med missade vi den, fast den stannade alldeles bredvid oss, vi hade tydligen ett så viktigt samtal att bussen var oviktig.
Åh min lycka när Lena efter något halvår som färdiga ssk började jobba på ortopedavdelningen med mig. Det var så himla kul och Lena kommer alltid vara en stor förebild för mig som sjuksköterska.
Och sorgen när hon slutade för att börja i hemsjukvården och senare psykiatrin, såklart där hon var menad att göra mest nytta med sin personlighet.
Det är så sorgligt att Lena inte finns mer, men så himla många fina minnen har jag!
värmen.
Närmare 30 graders värme är inte min grej, usch nej. Hoppas inte på en lika varm sommar som 2018, det f9r gärna vara 23 grader och mulet.
Jaja, idag har vi badat på förmiddagen och sen har det blivit några timmar inne medan Tage sov middag. Gerda kollar ju gärna på teve, det är bra men visst får man dåligt samvete ibland över alla timmar det blir. . . Men det är för varmt för att orka bry sig!
Men sen åt vi jordgubbar, grädde och chips till mellis ute på altanen och sen plaskade barnen i poolen medan jag slumrade. . . Det var en trevlig stund!
Men sen satte vi fart och bakade pizzabullar och det ledde såklart till kaos i hela köket. Käre barn vad Tage är överallt och når allting! Ibland vill jag bara binda fast honom. Men bullar blev det till sist, skönt att ha frysen full med sånt.
Semester
Det känns ju nästan fuskigt att ha semester efter att bara jobbat i nån månad, men ack så välbehövligt ändå. Den här veckan är barnen och jag själva hemma, men på fredag får M.semester också. Det blir skönt (Och jobbigt ofc) att vara hemma allihopa.
Det är himla härligt att han så nära till sjön! Vi hade nog aldrig kommit iväg annars, och det hade ju varit sorgligt.
Tage verkar också gilla att bada, men han är ganska försiktig och det är skönt tycker jag!
Annars blir det nog en ganska lugn semester, inga resor direkt. Rättvik ställde vi in och just nu känns det faktiskt ganska skönt. Vi får väl försöka göra lite dagsutflykter och se lite mer av omgivningarna!
på jobbet.
Rufsig i håret, men överlevt första dagarna på jobbet har jag gjort! Det är ganska roligt att vara igång, men jag ser fram emot ett slut på covid-pandemin och få jobba med våra vanliga ortopedpatienter igen. Hoppas jag kommer ihåg att INTE klaga över den arbetsbelastningen, tänk bara att kunna jobba på utan att klä på sig massa skyddsutrustning varje gång man ska gå in till en patient!
Så jag håller på att lära mig patienterna, hitta på avdelningen och lära känna alla nya kollegor. Även om så mycket är nytt så försöker jag tänka att det ändå känns bättre än första sommaren jag jobbade 2013, hehe DET var svettigt för en liten 23-åring. . . Mitt 30-åriga jag fixar det mesta!
Gerda fyra år!
1 maj fyllde ju Gerda fyra år! Äntligen, födelsedag har hon pratat om i ganska många månader. Första året hon har en aning om vad födelsedag innebär. Och hon blev ordentligt firad! På födelsedagen kom Magnus familj på födelsedagsfika och på lördagen blev det först minikalas med hennes två förskolekompisar Aston och Alva och sen åkte vi vidare till Ornunga och åt tårta där! Och efter helgen blev hon firad på förskolan, det var också stort tyckte Gerda.
Fyra år är ju ganska stort! Och på många sätt har Gerda verkligen blivit stor, det går ju liksom ibland att ha ett vettigt samtal med henne! Men ganska ofta är hon envis och bångstyrig som en tvååring och får raseriutbrott för att digestivekexet är trasigt. Så det är både svettigt och mysigt med en fyraåring hittills minsann!
