Hej Bertil.
För precis en vecka sen, lördagen den 13 februari föddes lillebror Bertil. Plötsligt var han bara här och nästa sekund har det gått en vecka.
På fredagen innan var jag hemma med barnen och kände inget speciellt. Dagen innan, på Tages födelsedag, hade jag varit hos barnmorskan och gjort någon slags mini-hinnsvepning, mer än så kunde hon inte göra. Men jag kände inget speciellt som sagt, mer än att jag var väldigt trött och kanske fick jag någon sammandragning som kändes lite. På morgonen bakade jag bröd, jag sydde en gosekanin till bebisen och jag lagade lunch som vanligt. Vi kollade vi ganska mycket på teve. På eftermiddagen när M kom hem gick jag ut en sväng med Tage för att få lite sol, det var så fint väder. På kvällen såg jag på cityakuten och åt glass medan jag gjorde klart gosekaninen, det blev ganska sent.
Nån gång på natten fick jag ont och när det var såpass att jag kollade på klockan var den 04 något. Jag låg kvar nån timma till, ville inte väcka Tage som låg bredvid. Men vid 05 var det för obekvämt att ligga kvar, så jag gick upp och åt mera glass och satte på ett avsnitt "Husdrömmar", men jag hann inte kolla klart på avsnittet innan jag kände att det var dags att smsa Jennifer samt packa klart väskorna. Fast jag vågade ju knappt tro att det gick så snabbt. Tage och Magnus vaknade, jag fixade klart det viktigaste, Jennifer kom vid 07. Jag väckte Gerda och så hejdå och framåt halv åtta åkte vi. Det var en ytterst obekväm resa till Borås, hade himla ont och spydde på det. Usch! Grät nästan av lättnad när jag gick in till förlossningen. Jag var öppen 6 cm, värkarna var intensiva så M fick komma in och så fick vi ett rum. Jag var sååå glad att vara på plats och få lustgasen!
Sista magbilden. Försökte se glad ut mellan två hemska värkar.
Livet efter epidural.
Det bästa var att jag hann ta en epidural den här gången, och det var helt fantastiskt att känna livet återvända. Jag kunde släppa lustgasen lite grann, så jag var klar i huvudet oxh kunde småprata med personalen mellan värkarna. Det var trevligt! Och jag kände att jag hade 100 procent koll på läget, det var liksom jag som bedtämde. Att stå upp med gåbord hjälpte även den här gången och allting gick framåt.
Kl 12.54 föddes Bertil! "Det gick ju jättebra!" utbrast jag nästan så fort han var ute och glömt hur det känts för 5 minuter sen. Han föddes med segerhuva och med grönt bebisbajs nästan överallt.
Han var 53 centimeter och vikten gissade jag exakt rätt på, det vill säga 4500 gram. En bebis mittemellan syskonen.
Det var fint väder ute. Magnus åkte hem till stora barnen när jag och bebisen åkte upp till BB. Magnus var ganska nöjd med att få åka hem och mig gjorde det inget heller eftersom jag mådde helt okej efter förlossningen. Ingen stor blodförlust den här gången.
Väl uppe på BB meddelade jag världen att ett barn hade fötts och så fick jag mat förstås. Förstår inte alls att patienterna på ortopeden ofta tycker att man äter hela tiden? Eller så visar det bara att en förlossning är mer energikrävande än en höftoperation.
Bertil sov mest och ammade lite emellanåt. Planen var att åka hem på söndagen, men Bertil hade ett blåsljud på hjärtat som behövde lyssnas på igen dagen efter samt ett kort tungband som skulle klippas. Så vi blev kvar ett dygn till. Både skönt och tråkigt. Jag hade för lite snacks med mig och sängarna är sjukt obekväma.
Men på måndagen åkte vi hem! Inget blåsljud kvar och det klipptes lite i tungan. Bertil hade gått ner en del i vikt men det accepterades.
Hemma med nöjda syskon! Gerda hade haft så roligt hemma hos Jennifer (med Aston då hehe) både lördag och söndag. Och det var roligt att träffa lillebror, det tyckte både Gerda och Tage!
Första badet för en torr bebis.
Första veckan har gått så bra! Bertil sover nästan jämt, är knappt noga med mat men han har iallafall vänt uppåt med vikten. Så just nu märks knappt att vi har en bebis. Jag mår bra och fortsätter invänta trebarnschocken. . .
Kommentarer
Trackback
