Jag måste få klaga. Jag är på superdupersuperjättedåligt humör och mest av allt känner jag för att gråta ganska länge. Jag skulle kunna lägga mig i sängen och se på några fler avsnitt av Desperate Housewifes eller Dr Quinn. Men jag har ingen lust. Jag har levt i teveserie-världen alldeles för många timmar det här lovet. Jag kanske ska ut och gå en promenad. Strunt samma att det är tolv minusgrader. På något konstigt sätt verkar mina löjliga problem mycket mindre utomhus. Jag kanske tänker för djupt för att det ska vara hälsosamt, men jag är nog ganska obetydlig när jag inte ens syns uppifrån månen. Jag är inte ens en prick. 

Haha, jag har börjat dagdrömma igen. Min vanliga dagdröm. Jag är en av hjältinnorna i en Jane Austen-roman och jag har en vit klänning med empireskärning. jag har inget smink, men det behövs inte för jag har en så underbar hy iallafall. När jag är ute och går i parken (självklart med en blombukett i handen) kommer en stilig gentleman ridande på sin häst. När han får syn på mig får han hästen att stanna. Han sitter av och knäböjer sedan framför mig. Sedan kysser hand min hand, ser mig i ögonen och börjar sjunga "Greensleeves". 

Suck. Jag måste nog ta en promenad iallafall. Men när jag kommer in igen sätter jag nog på Desperate Housewifes iallafall. Hellre leva i en fejkad teveserievärld än att ha så här tråkigt.