Jag har kommit fram till att 2010-talsmusik är ingenting för mig. Jag har hela tiden tänkt att jag helt enkelt inte är särskilt musikintresserad. Inte mer än att jag sätter på radion som sällskap oxch tycker det ska vara på när man festar. Jag vet knappt ingenting om svensk ny musik, eller någon annan. Men jag KÄNNER helt enkelt ingenting när jag hör sån musik, iallafall 98 låtar av 100. Alla ska bara hålla på och vara komplicerade hit och dit, och djupa! Buhu, liksom men I don't care. Verkligen inte. Men Elvis och Buddy Holly, då smälter jag. Får pirrig gåshud och känner nästan för att dansa. Of course i en prickig femtiotalsklänning och i rött läppstift, fast jag inte passar i det. Alla borde fatta att Elvis och Buddy Holly är bättre än allt i radion nu.
Jag kanske bara lever i fel tid. jag vill ju ha det som i Grease.  

Imorgon åker jag med Lotta, pappa och Stina med husvagnen till Hönö. Lotta ska tillbringa veckan där med sina kompisar, men dom kommer inte förrän på söndag. Så därför får vi andra sova där en natt :P Det ska bli trevligt att återse Hönö, var väk två eller tre år sen jag var där. Har så många roliga minnen därifrån! Men nu hade jag nog aldrig pallat att dela en husvagn med massa kompisar. Jag tålde sånt bättre när jag yngre. Men nu ska det bli trevligt att komma till havet, sova i husvagn och äta glass på glasscaféet :)

Har jag sagt att jag älskar min Elvisklocka? Den sitter mittemot min säng, så varje kväll när jag ska sova tittar Elvis mig djupt i ögoen. I'm yours, baby.