Idag ringde dom från Borås Högskola och sa att jag kommit in! Det var ett trevligt samtal :)
Men ändå, det känns så avlägset. Jag har vetat att jag ska bli sjuksköterska sen jag var sju, och det har alltid känts så avlägset! "I framtiden", liksom. Hundra år framåt, otänkbart långt borta. Och nu är det här. Det är så svårt att ta in.
Det ska nog bli ganska kul att börja plugga igen. Fast lite önskar jag att det var ett år sen, innan jag började på Sörängen och hade hela året framför mig. Hela året i Nässjö känns ju borta, som jag aldrig varit där. Och ändå har jag saknat det så mycket dom senaste dagarna. Skrivandet, klassen, matsalen, frukosten, dom röda husen, Björkängen, mitt rum, balkongen, elljusspåret, fågelsjön. Och alla människorna. Usch, jag vill gråta. Det är som jag måste åka dit igen för att förstå att jag verkligen har varit där i ett år. För innan visste jag inte hur bar det skulle bli, och det vet jag nu. Så ja, kanske skulle njuta mer av det om jag fick göra det året igen :P Allt känns bara så konstigt.
Så det har bara varit massa känslor hela dagen, fram och tillbaka.

Men jag har mest legat (och tänkt) nere vid sjön idag, det är ju så varmt! Var massa folk vid sjön. Det är trevligt, men jag trivs nog ändå bättre när det bara är folk härifrån.Gillar att åka dit tidigt när det inte är så mycket folk än. Jag hoppas att det här vädret stannar ett tag. Det kan bara regna lite, så allt inte är så torrt och sticksigt.

Nu ska jag fortsätta se på Alice i Underlandet. Jag har gillat dom första 20 minuterna :)