Klockan är halv tolv och det har inte regnat än. Men det ser ganska hopplöst ut faktiskt. Jag behöver lite sol, man kan inte låta bli att käna sig lite depp efter fyra dagars konstan regnande.

Nu har jag iallafall "officiellt" flyttat upp i lägenheten. Det innebär att alla mina livsnödvändiga saker finns där uppe (kläder, ansiktsvatten, smink, hårgrejer, desperate housewifes) och jag måste helt enkelt stanna däruppe ganska mycket. Inte för att det är otrevligt alls, jag ÄLSKAR min lägenhet! Trots skabbigheten, som man nästan inte märker längre eftersom jag har gömt det med alla mina saker. Och jag älskar min säng, min soffa och mitt egna kök. Och min toalett. Typ allting! Men det känns ändå lite skönt att min laptop inte fungerar, så jag måste gå ner hit och använda internet. Jag måste ju träffa folk iallafall :P och jag har ju inte heller någon veranda i min lägenhet. Dessutom ha rjag en känsla av att om jag tillbringar varenda kväll ensam, kommer jag lägga på mig ett antal tusen kilo den här sommaren :)

Inatt sov M hos mig, och ja, en 120säng är MYCKET bättre än en 90. Var inte alls lika trångt och jag sov mycket skönare och med mindre panikattacker. Jag behöver mycklet utrymme när jag sover. Det vore ju kanske mysigare att spoona hela nätterna, men nej. Det kan inte jag.
Jag har också upptäckt ännu en skillnad mellan M och mig, eller kanske mellan män och kvinnor? Jag sover ganska prydligt. När jag vaknar ligger lakanen fortfarande kvar under mig, jag har huvudet på kudden och har inte kastat av mig täcker eller överkastet. Innan vi knappt hade somnat hade M lyckats sparka ur täcket ur påslakanet och lakanet var helt vridet... Så där kan inte jag sova, så jag fick gå upp och bädda om! Jag fattar inte. Hur lyckas man sparka ur täcket ur påslakanet??

Nej. Nu är det promenadtime. Åh, vad jag saknar elljusspåret!