åh jag kunde inte somna inatt. Jag har födelsedagsångest. Jag är inte helt störd, jag hatar inte födelsedagar. Jag älskar presenter i rosa papper och det ska bli great att kunna gå till systemet själv, när man känner för det. Men nej. Jag vill inte vara tjugo. Det låter för gammalt, för vuxet. Och det är inte jag, det passar inte in på mig. Jag är ju så barnslig omogen ovuxen ofärdig. Seriöst, känns som åren mellan femton och tjugo bara är borta, typ bortslösade. Som att när jag är sextio och gammal knappt kommer minnas någonting därifrån. Dessutom har jag ingen aning om vad jag är för människa än. Om jag är bra eller dålig liksom. Snäll eller elak. Borde man inte veta det vid tjugo? Jag vet det inte. Har funderat över vad jag skulle vilja göra om, göra annorlunda om jag fick. Om typ anden i flaskan eller gud kom och sa att jag fick ändra på saker. Hmm. För att skona mig själv hade jag struntat i några punkter.  Som att dricka vodka första fyllan eller hångla med min killes bästa kompis. Om jag inte gjort det, skulle jag antagligen haft mindre ont och tyckt mer om mig själv. Pussat lite mer på mig själv. Men hey, det dumma är att jag kanske isåfall hade varit helt normal! Inte alls jag.
   Haha. det var därför jag inte kunde somna. Det började snurra för mycket i min hjärna och det är ohälsosamt att inte veta vad man är vad som är jag. Förutom puckad. Puckat.
   Iallafall. Jag har en känsla av att jag behöver sluta grubbla och typ bara leva i nuet eller något. Njuta av att finnarna och humörsvängningarna försvunnit. Hmm. Blivit bättre, menar jag.