Jag gillar inte riktigt att det är snö redan. Det känns som om det inte har varit någon vår, sommar eller höst, jag är bara tillbaka i vintern igen. Som februari. Och det är sex veckor kvar till jul, så det är för tidigt att sätta dram ljustakar och sjunga julsånger och sånt. Då är det inte kul med vinter. Och det känns som den kommer att bli låååång.

Idag när jag var ute och på promenad gick jag förbi platsen där tjejen från Ljung dog i en bilolycka. Det var så sorgligt. I åkerkanten låg massa plåtbitar och grejer. De hade ställt kvar massa ljus, blommor och brev. Usch, då ville jag gråta. För dert är så hemskt. Det kunde lika gärna vara någon jag känner eller till och med jag själv. Och vi ska inte kunna vara dödliga. Igårkväll när M skulle åka hem fick jag nästan lite panik. Tänkte att det här KAN faktiskt vara sista gången vi ses, något KAN hända. Flygplanet till England KAN störta, det KAN bli kapat, någon KAN skjuta en stenhård fotboll på honom. Så ja, dom senaste dagarna har avrit fulla med tankar om vad som KAN hända. Men så får jag sluta tänka. För jag KAN ju inte göra något åt det. Bara säga hejdå och puss och kram och vi ses varje gång han eller jag eller någon annan åker.