jag vet inte. jag vet inte om det känns bäst att inte tänka på det, glömma bort det.
eller tänka på det så mycket att tankarna tar slut och det inte finns något att glömma.

jag vill bara kunna ringa morfar och fråga om han vill komma hit och hjälpa mig
med att få fast min anslagstavla och fixa min lampa som hänger snett.
inte för att jag inte skulle kunna det själv eller inte vill. jag vill bara att
morfar ska finnas kvar och komma med sina skruvmejslar och fixa.

jag tror fortfarande inte på det. nej jag vill glömma.


fast nej tusan, nu ska jag cheera up mig,
mysa ner mig i sängen och läsa twilight! :)