Jag hör till såna som avskyr att sitta inne på föreläsning när det är fint väder ute. Speciellt så här på hösten, man vet ju aldrig om det är den sista fina dagen. Kan inte bli av med känslan att jag slösar bort dagen! Visst, farmakologi är viktigt. Men inte viktigaste just nu, inte det jag längtar efter.
Jag vill bara inte vara instängd! Ibland vet jag inte hur jag ska klara av att jobba och vara bunden. Det är inte min grej. Inte ens om jag har ett så underbart jobb som sjuksköterska. Inte 40 timmar i veckan, varje dag, varje år. För jag vill inte bara vara sjuksköterska i livet, jag vill vara jag också. Göra själviska grejer och ingenting ganska mycket.
Ganska mycket skämt, men ibland önskar jag nästan att jag levde i en amerikansk film från 50-talet där en Elvis-liknande karl ryter åt mig: Stanna hemma kvinna! Jag, mannen, skall försörja dig och din plats är vid spisen!
Så omfamnar han mig efteråt med en passionerad kyss, förstås.
Men nej, inte riktigt så.
Men sammanfattningen är iallafall att jag inte vill sitta inomhus när det är fint väder! (och att jag helst skulle slippa jobba mer än 20 timmar i veckan...)