Sitter hemma i huset och spelar Buzz med mina systrar. Det är lite sorgligt, för imorgon åker syster Maja till Australien och ska stanna där i typ hundra år. Iallafall åtta månader. Det gillar jag inte, helst tycker jag att folk kan stanna kvar i Sverige. Åtminstone i Europa. Men allra helst i Västergötland förstås...! Australien är så förfärligt långt bort, man kan inte alls hålla koll på sina systrar där. Sist var hon bara borta i en månad på Kos, det var lagom länge! Och min syster är inte sån sm skickar vykort eller hör av sig ordentligt varje kväll, nej nej inte alls. Hon är en sån som man får undra om hon lever!
Och herregud, jag fattar inte hur en människa kan packa för åtta månader i en backpacker-ryggsäck. Vad får man plats i en sån? Inte alls så många par trosor man behöver iallafall. Nej tack, jag är glad för att få stanna hemma.
Men iallafall, så är det ju lite sorgligt så här innan när man måste säga farväl. Det är svårt att veta hur man ska säga hejdå överhuvudtaget. Bara alla hejdå är sagda och tiden har gått ett par dagar så vänjer man sig, så är det.  
Men det är iallafall trevligast att ha mina systrar hemma.