Livet är inte som i film eller i böcker. (God morgon!) När eftertexterna rullar eller boksidorna blir blanka har Elisabeth och Bridget Jones fått Mr Darcy, bröllopet blir av, missförstånd har retts ut, de tråkiga dagarna är över. Askungen får sin borttappade sko, Lord Voldemort är död och Harrys ärr gör inte ont längre, Ronja Rövardotter och Birk får flytta ihop.

Suck, det är nog inte bara jag i världen som önskar att livet vore lite mer filmaktigt. Lite mer och så levde dom lyckliga i alla sina dagar. Och lite mindre sådär som det är i Mysteriet på Greveholm, när Leif ramlar ner från taket och hänger uppochner i parabolsladden (ja, utan att dö) och Ivar hojtar "Nu är det bra! Nu är det dåligt... Nu är det bra! Nu är del dåligt..." i samma fart som tevebilden blir bättre och sämre när Leif dinglar fram och tillbaka därutanför. Asrolig scen för övrigt.

Liksom, när man har allt man vill ha, nästan allt iallafall (ingen altan eller fläkt över spisen tex) så borde ju allt vara bra. Jämnt bra, inte så där upp och ner som en blodsockerkurva med för mycket sockerintag under dagen. Det är då eftertexterna borde ha kommit.

Det är väl bara att banka in i sitt huvud att livet inte är det minsta likt film. Det kanske finns en anledning till att Stolthet och Fördom slutar där den slutar, för vem vill veta om deras senare äktenskapsgräl?
Jag borde kanske bara gå och lägga mig.