Jag har insett att praktiken kommer gå väldigt fort. Imorgon är sista dagen på tredje veckan, så en tredjedel har redan gått. Fattar inte hur jag ska hinna lära mig allt. Okej, inte allt, det är väl ganska omöjligt. Men mycket, iallafall. Hittills har jag hunnit bli nästintill expert på att ge subkutana injektioner (typ insulin) och dela ut mediciner. Grymma mig!

På lördag åker jag hem till Ornunga! Är två veckor sen sist, så det ska bli mysigt. Men det är konstigt. Ju längre tid det går från att jag hälsar på hemma, desto mindre hemlängtan får jag. När jag precis varit hemma så längtar jag dit så mycket att det gör ont och bara vill böla. Sen går det ett par dagar och det går över, glömmer nästan allt som har med Ornunga att göra. Nästan.