Inatt drabbade stormen mig personligen. Och då menar jag inte bara en förstörd frisyr på väg till skolan från bussen. Nej, inatt vaknade jag av en krasch och ljudet av glas som krossades, hörde inte varifrån det kom. Man tänker inte alltid så rationellt på natten, så mina tankar var mest ånej, det där lät inte bra. bäst jag vänder mig om på andra sidan och somnar om, let's deal with it imorgon. Haha, der gjorde jag rätt i. För när jag gick upp två timmar senare v isade det sig att ett av dom stora rangliga fönstren i verandan hade blåst upp och krossats. Så nu var det ett stort hål rakt in i rummet. Suck, tänkte jag, ensam i huset (iallafall våningen) och allt nu när Magnus är i England. Anders på övervåningen hade hunnit åka till jobbet, men som tur var var Magnus pappa hemma och fick komma. Jag var ju tvungen att åka till skolan. Så när jag kom hem hade han fizat en skiva till fönstret, det var ju väldigt snällt.




Jag glömde nästan säga att morgonen dessutom började med att jag hällde curry i yoghurten istället för kanel.


Denna ansträngande början på dagen och att jobba med och ha seminariet hela dagen gav mig huvudvärk, dne sorten som bultar och pulserar så fort man rör sig. Det krävdes att jag när vi slutat vid halv fyra (missade precis bussen) gick till ett café och drack kaffe. Det krävdes till och med en stor bit kladdkaka till. Med grädde.
Efter att dessutom ha sovit på bussen, promenerat från tåget hem och tagit en varm dusch, så känns det lite bättre.