Nu har jag suttit hela kvällen i soffan och bara gosat ner mig. Det är jag värd, för jag klarade kliniska examinatonen! Var så himla nervös innan, händerna typ darrade och jag ville bara gå därifrån. Men så när vi lottade vilket moment vi skulle visa, så fick jag blodtransfusion och jag blev så himla glad och lättad att jag nästan grät! Blodtransfusion, som innebar att jag bara skulle behöva sitta ner och prata/redogöra om blodtransfusion. Inte visa nångting, inte sticka i en plastarm eller föra in en kateter i en plastsnopp. Oj, jag blev så glad, kändes att livet äntligen var lite snäll mot mig! Och så här sa läraren efteråt: "vissa är inte bra på att prata om blod, men det var du!". Hör på den!

Imorgon har vi det tråkigaste och jobbigaste seminariet nånsin och ever. Men sen ska jag inte till skolan på över en vecka. Men tro inte att jag är ledig, nej jag måste plugga så himla mycket till nästa tenta. Men jag slipper åtminstone åkte i väg någonstans på morgonen, det är skönt!

Förresten, det gick bra att sova själv inatt, så det gör det nog nu med. Ikväll var det skönt att vara själv, men igår kände jag mig ensammast och sorgligast i världen. När jag var alldeles själv och var tvungen att plugga hela dagen. Och faktiskt så sover jag nog hellre oensam... Men en sak är säker. Det är iallafall fint och städat här hemma nu när Magnus är borta, inga kläder på golvet alls! Det ska jag njuta av :)