Jag sitter här och oroar mig som en ängslig tonårsmamma som väntar på att barnen ska komma hem. Då och då trycker jag paus på dvd:n och lyssnar efter jamanden. En kisse, helst två,  som vill in. Men än är det tyst, ingen kisse. Vilken metod är bäst tro, att sitta uppe och vänta tills dom kommer eller gå och lägga sig? Vad är lugnast för nerverna? Vet ej, kanske måste rådfråga min egen mamma och pappa!

Iallafall. Jag har haft en riktigt skön helg hemma i Ornunga. Åkte dit redan i fredags eftersom jag var ledig. Har som vanligt mest njutit av familjelivet, fått mat serverad och dessutom sovit 9-10 timmar per natt. Behövligt värre. Jag har gått promenader i vårvädret (inte den fina sorten) med mormor oh tittat på Breaking dawn med mamma. Och gått på kyrkans vårfest och ätit massa smörgåstårta och kakbuffé, welcome to heaven typ.
Och imorse hörde jag tranor och hittade tussilago. Det är nog lite vår ändå.


En pappa i trädgårdslandet.


En syster.E

En tussilago.