Men grattis till bebisen!

Idag var jag med om något. . . Ja, skojigt, i brist på bättre beskrivande ord! Själva sammanhanget var väl inte särskilt skojigt visserligen, för det var på Ms farmors minnesstund det hände. Iallafall. Minnesstunder brukar ju leda till att många människor samlas och man träffar folk man aldrig har träffat tidigare. Åtminstone om man som jag är ganska ny i en släkt! Så, det var när det var dags att bryta upp och alla hade rest sig upp från tårtan och sa hejdå och pratade allmänt. Jag stod och bytte några ord med en kvinna, som var med som sällskap till en nära vän till Ms farmor, som jag inte alls kände. Och sen helt plötsligt i vårat samtal griper kvinnan tag i mina händer, trycker dom varmt och säger innerligt med ett stort leende:
 
- Men grattis till bebisen förresten!
 
Jag står där och får min hand skakad, alldeles ställd och antagligen med gapande mun (för jag är inte ett dugg gravid vad jag vet om). Jag sneglar ner på min mage och tänker att jag kanske inte borde ha tagit den där andra biten prinsesstårta. Sen undrar om jag egentligen borde smälla till kvinnan i ansiktet för att ha sagt en sån sak! Men det gör jag inte, och av mitt levande frågetecken i ansiktet att döma så började kvinnan förstå att något var fel. 
 
- Men är du inte. . . ? säger hon och pekar bort mot Ms manliga kusin.
 
Så får jag ganska snabbt sammanhanget klart för mig. Under fikat har hon på något konstigt sätt fått för sig att jag är gift med Ms kusin, som faktiskt nyss fått barn och råkat visa  någon bebisbild på telefonen för bordsgrannarna. Hur hon fått för sig att jag var kusinens fru har jag ingen aning om, eftersom jag satt bredvid M, en bra bit bort (i sammanhanget) från kusinen.  Kvinnan verkade skämmas lite, men jag bara skrattade. Herregud, hur ska man kunna hålla reda på allt folk liksom när man inte känner någon. Sa jag typ. Vad jag skrattade efteråt när chocken lagt sig! Jag skrattar mest åt min egen min, för jag kan tänka mig hur jag såg ut. Dessutom är jag ju väldigt lättad att hon fått det hela om bakfoten, och inte antog något om bebisar på grund av min mage. . . 
 
 
 
Ingen gravidmage än! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0