Ack, minnet.
Mitt minne är inte var det var förut. Det är farligt. Förrom åren (när jag inte
var så gammal som 22 år och 11 månader) så behövde jag aldrig
vrida upp en äggklocka för att ha koll på matlagning och bakning.
Det måste jag nu. Den senaste tiden har jag annars börjat bränna pizza
och koka sönder spagetti.
I eftermiddags gjorde jag knäckebröd igen. Det ska stå
inne i 70 minuter, men eftersom min äggklocka bara går
att vrida en timme, så behövde ju plåten stå inne ett
tag till efter att klockan ringt. "Äsch", tänkte jag, "inte behöver jag
gå ända till köket för vrida upp klockan tio minuter till, det kommer jag ihåg".
Det gjorde jag inte.
Nästan en timme senare går jag in till köket. "Vad är det som luktar?"
Satan! Just det, knäckebrödet.
Men jag måste säga att det blev förvånadsvärt gott ändå
för att ha stått inne så många minuter extra. Tur att ugnen bara
var på 150 grader. Det blev bara en liten aning smak av, ja, bränt.
Men det ser inte bränt ut!
Kommentarer
Trackback
