Åh vilken underbar dag! Solen skiner och snön droppar och jag känner lite hopp om vår. Och hopp om livet! Jag vaknade tidigt, redan vid sju av att det var nästan ljust. Det kändes så himla härligt att gå upp så tidigt en vardagsmorgon när solen skiner, alldeles frivilligt. Jag hann både se på Lilla huset på prärien, äta frukost länge, städa och plugga lite innan jag gav mig av mot tåget vid elva. Den här gången gick jag i tid, sist fick jag springa nån slags hinderlöpning under bommarna vid stationen när tåget redan stod inne. Inte så farligt som det låter dock. Men nu hann jag sitta en en stund på stationen, höra på fågelkvitter och äta ett äpple oich njuta av att leva. Det var längesen jag hade en sån känsla.