Våren för med sig.
Ingen snö på vägen.
Chokladbulle på verandan, godaste nånsin!
och jag så vit att jag blev självlysande i solen.
Vilka sköna dagar jag har haft i ornunga. Jag kände mest för att lipa när jag skulle åka.
Ville bara stanna. Jag vet inte varför, har hemlängtan som tusan just nu. Det känns så
himla hemskt att jag kanske aldrig mer kommer bo i ornunga. Jag har det bra här i vb,
men det är inte hemma! Och jag blir så arg på mig själv som känner så också, herregud,
vuxna människan. Och vilken tur jag har haft som ändå bor så här bra och fint - fast det
inte är hemma. Absolut nästnästbäst! (bäst är lika med ornunga, nästbäst lika med ett
eget hus. Förhoppningsvis för framtiden med sig något av det).
Iallafall har det varit trevligt att ha folk att dela det fina vädret med! Mormor och jag har nog
gått ganska många mil dom här dagarna, och jag har suttit ute på altanen hos mamma och
pappa. Åh vad jag älskar det!! (och jag kan ju aldrig sluta ha hemlängtan om jag inte nån
gång får en egen altan här).
På minussidan förde vårvädret med sig att det blev ganska lite plugg för mig. Det börjar
jag få lite ångest för. Men what the hell, jag har ju hela fredagen på mig!
Kommentarer
Trackback
