Rullgardinen.
När jag var yngre ville jag alltid sova med rullgardinen helt nerdragen. Det var mest på grund av att jag tyckte det var otäckt att kunna se ut i i mörkret. Eller ännu värre, att någon skulle kunna kika in på mig. Typ ett monster.
Men nu vågar jag sova med rullgardinen en bit uppe. Eftersom vi, som sagt, har källartrappan nedanför fönstret finns det ingen chans att någon skulle kunna trycka upp ansiktet i rutan. Och jag tycker det är så himla härligt att vakna av att det blir ljust. Solen går upp nästan rakt i mitt ansikte. Det 'är ett bra sätt att vakna på.
Ps. Nej, M har inget att säga till om om rullgardinen, eftersom det är jag som ligger närmast fönstret. Och M är ändå är för lat för att orka resa på sig och göra något åt det, om han han skulle vilja. Så allt är bra!
Kommentarer
Trackback
