Här ser vi en farlig kvällsmåltid! Lottas svampsmörgås! I själva verket var den också ganska så ofarlig till sist, men den hade kunnat bli Lottas sista måltid. Typ, giftsvampar har väl inte alltid så snabbt förlopp. . . Iallafall, jag och Lotta gick en promenad i skogen och jag med min falkblick hittade massor av kantarellfärgade svampar. Jag säger kantarellfärgade, för jag kan typ nada om svampar och törs inte plocka utan pappa. Men Lotta såg att det var kantareller och plockade glatt, djupt imponerad av hur bra min syn är. Sen hittade hon en annan svamp, men det här måååste ju vara en carl-johan. Jag är helt säker! Men Lotta lovade ändå är ringa till pappa när vi kom hem för säkerhets skull. Fast det glömde hon, och hon skulle precis börja choppa svampen i småbitar på skärbräden när jag frågade om hon inte skulle ringa och fråga pappa om svampen. Och trots att Lotta var heelt säker på att det var en carl-johan, så ringde hon ändå. Det lät typ såhär: Jaha. . .Men runda stavar på undersidan säger du? Inte skivor alltså? Jaha. . .Ojdå, då kanske jag inte ska äta den här svampen då. Yes way, Lotta var på väg att stke en giftsvamp!! Herregud, att jag inte blev gråhårig och bröt ihop. Därför plockar jag inte ens kantarellfärgade svampar.