Okej, jag har en sambo som ganska så ofta totalt glömmer bort att jag existerar. Sätter mig långt ner på prioriteringslistan. Jag kan iförsig tycka att jag är viktigare än fotboll, men vad vet jag, en osportslig vanlig ung kvinna? (Well, i en Jane Austen-roman skulle jag nog klassas som en, vad-heter-det-nu-då, gammal ogift kvinna vars utsikter och blomstrande ungdom är förbi?). Ja, ni förstår att jag är lite bitter just nu. Men. . . inte så bitter att jag inte kan njuta av att vara ensam en kväll och se på Sagan om Ringen och sen läsa i sängen en halvtimme i fullkomlig tystnad innan jag somnar. Nej, det kan jag inte låta bli att njuta av. Jag är en hycklare!