sällskap på promenad.
Nuförtiden händer det faktiskt att jag får med mig några systrar ut på promenad. Förritiden tyckte dom mest att promenad var löjligt - och Stina var förstås så liten att hon inte orkade gå så långt! Stört att tänka på. Jag är gammal. Men hur som helst, det är himla trevligt med sällskap! Speciellt när man som jag gärna hamnar sist i ledet och får tillfälle att spana in alla rumpor och gångstilar. Det är skojigt det!
Nu när jag har laddat upp med en extra promenad ska jag äta mycket tårta till efterrätt, mamma har bakat min favorit. Hon hade gjort den till tårtbuffén på skolavslutningen i torsdags, men jag hann inte smaka! Det var så sorgligt, men snälla mamma har gjort en ny, alldeles egen till oss. Hurra!
Kommentarer
Trackback
