Jag är inte så värst glad, så jag måste klaga lite innan jag kan acceptera mitt öde. Jag är förkyld och har ont i precis hela huvudet. Näsan rinner som en vattenkran. Och jag ska jobba i helgen, hurra! Dessutom har M lämnat mig i detta ensam. Han har åkt till Falköping på något fotbollsfjant-grej som uppenbarligen är viktigare än jag. Och han ska sova där inatt! Jag lovar att han gör det bara för att han såg att jag tvättat sängkläderna idag - om han inte är hemma ikväll så kan jag inte tvinga honom att bädda sin sida av sängen. Åh, det är så lågt. En dröm-man hade godvilligt bäddat sängen och sen suttit bredvid mig i soffan snäll och tyst medan jag ser på Idol/Sexandthecity och varit så nöjd med att bara få vara i min närhet. Varför inte?