Ungefär det bästa jag vet på söndagskvällarna är att se på naturfilm klockan 19.00. Det är så hemtrevligt. Visst är djuren bra, men min lycka beror mest på att jag älskar den manliga berättarrösten! Ååh!  Den rösten liksom lugnar ner hela mig. Hypnotiserar nästan. Jag har försökt googla på namnet för att få se hur den där mannen ser ut i verkligheten, men det har inte gett något resultat. Fast det kanske bara är bra, så slipper jag bli besviken om han inte ser ut som typ Colin Firth i Bridget Jones Dagbok. Aporna är ju söta i vilket fall.