Jag tänkte nästan säga att jag känner för att mörda Nisse, men kom på att jag nöler mig med att stänga in honom i en bur ungefär som på bilden. Visst är han en charmig kisse på många sätt, men seriöst så är han gränslöst tålamodsprövande. 

 

Det sista jag gjorde innan jag gick och la mig igårkväll var att fylla på katternas skål med torrfoder. Imorse vaknade jag att Nisses bedjande, gnällande jam av mat. I köket såg jag att  matskålen var tomm och att Nisse därflr omöjligt kan vara så hungrig att han var tvungen att väcka mig. Sen ser jag att dörren till städskåpet i köket har gått upp. . . Jag anar genast oråd, för där inne förvarar jag kattmaten. Och mitt oråd anade sant, Nisse hade slitit/gnagt upp den alldeles nya påsen med torrfoder. GAAAAAAH! Jag slängde ut Nisse utan frukost och det kändes skönt bra för mina hämndbegär. Nu ska jag leta upp ett piller maskmedel, för jag vill hoppas att hans hunger inte är sund. Tanken på att han bara skulle vara girig är för irriterande. . .