Hujeda mig vilken hemsk dag, jag har haft stark dödslängtan emellanåt (åtminstone: söv ner mig please!). Men jag får skylla mig själv, för igårkväll satt jag på jobbet och sa: jag har aldrig varit sjuk så att jag inte kunnat jobba på mina två år här. Jag är så fasligt frisk. Och ja, mina kollegor var typ imponerade av min hälsa. Men eftersom jag är vidskeplig så tillade jag: men usch, så får man inte säga, nu får jag säkert magsjuka imorgon. Peppar peppar ta i trä!

Det hjälpte inte, misstaget vad redan gjort. Eller så glömde jag ta i trä på riktigt. Imorse vaknade jag med huvudvärk, ovanlig trötthet och oförmåga att få i mig frukost. Jag tänkte att asch, det går väl över, men icke. Istället har jag spytt ut alla inälvor ungefär och legat i sängen och frossat. Jag gillar ju inte sjåpighet annars och har dåligt medlidande för småkrämpor, men magsjuka är verkligen en  nära-döden-upplevelse. Jag fick snällt erkänna mig besegrad och ringa och sjukanmäla mig - så hemskt! Men man kan ju inte gå omkring och spy på jobbet. 

 

Så jag har bott i sängen ända fram till efter klockan fyra, då jag vaknade och kände hopp om liv igen. Nu funderar jag på att gå ut och bara få en gnutta luft ochg sträcka lite på benen. Jag har idag upptäckt att jag gör alldeles rätt i att uppmuntra mina patienten att vara uppe så mycket som möjligt och inte ligga i sängen. För nu har jag ont precis överallt i kroppen och säkert liggsår. Sen ska jag riva ett äpple, sockra lite på och dricka mer cocacola. Min magsjukediet består nämligen av cocacola, rivet äpple och salta pinnar. M fick nästan en käftsmäll när han började prata om att köpa korv och mos till mig. 

 

Jaja, detta var lite gnäll och klagan från mig.