Jag känner mig inte riktigt som Marianne i Förnuft och känsla när hon låg sjuk. Jag har varken en hängiven äldre syster som håller i min hand eller en orolig gentleman som rider efter min mor. Fast det kanske inte är så jag vill ha det heller, jag har nog till och med snäst försvinn härifrån! till min oäkta hälft. Jag tycker det är så hemskt att ha människor omkring med när jag mår sjukligt dåligt, det finns inget värre än pjoskande då Fast det hade varit skönt att ha någon som kunde hämta mer cola åt mig. Det allra bästa hade ju varit om M varit hemma i lagården och kastat dart hela dagen, så kunde jag messa efter mer cola. Han hade gärna fått städa och plocka undan efter mig också. Men ack, någon måste väl jobba för brödfödan. 

 

Idag mår jag iallafall inte illa (hurra!), men jag har en släng av feber så jag ser romantiskt rosig ut. Det enda jag gjort idag är att hänga upp Ms tvätt som han la i innan han åkte imorse (jag hänger upp den när jag kommer hem), men jag får allt vara nesövd för att låta en tvätt ligga kvar hela dagen. Men j blev ganska så sur när jag såg att han proppat i massor av tvätt i maskinen, vilket innebar att det inte fick plats på tvättställningen inumhus. Så jag fick hänga upp den utomhus. Nu ska jag messa M att min feber minsann säkert steg till 40 grader. 

 

Nu måste jag skynda mig att bli frisk, för imorgon skulle ju M och jag åka till Jönköping och gå på Ikea och sova på hotell bland annat. Det ska jag!!