Åh, en pissdag. Dagen var redan piss när jag vaknade i ett tomt hus. Jag är arg på det mesta som existerar, men mest på M som jag för tretusenfyrahundratrettioandra gången dissar mig (anser jag) istället för fotbollen. Jäkla pissfotboll, hur kan något vara så förbannat viktigt? Mig, en verklig människa av kött och blod, kan man dissa men inte en himla fjantig plastleksak! Eller är äkta fotbollar gjorda i läder? Det vet jag inte, och strunt samma. Jag är förbannad ändå. För jag är inte bara viktigare än en plastleksak, jag är viktigare än alla idiotiska fotbollsspelare också, som M heller inte kan svika. Vem bryr sig om några fotbollsspelare i tonåren? Dom har väl annat att göra, som läxor, hjälpa sin mamma att laga mat eller meka på moppen och några har säkert ALLDELES SÄKERT en flickvän som sitter ALLDELES ENSAM OCH SVIKEN någonstans. 

 

Ja, jag är jävligt pissigt förbannad just nu. Det enda jag gör här är att städa, tvätta och laga mat. Jag skulle tusen gånger hellre åka till Ornunga varje helg (och varför bor vi inte där förresten?? Jo, för att JAG gav upp min dröm om att bo där för att M skulle få SIN dröm att bo här uppfylld. Det fick han, coh nu då?? JO HAN ÄR ALDRIG HEMMA!!!!) men det går ju inte, någon måste ju vara här och ta hand om hem och katter ibland. 

 

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Men nu har jag tagit ut en äpplepaj ur ugnen, så nu ska jag tröstäta och bli glad. Om M kommer få smaka när han kommer hem ikväll? Gissa svaret på det. .  .