Idag är Gerdisen hela två månader! Precis som alla säger så flyger tiden iväg och det är både sorgligt och skönt. Dom där första nyfödda veckorna var faktiskt lite jobbiga när man jämför med hur det är nu. Och Gerda blir ju bara trevligare ju mer medveten hon blir. Och varför ska jag sörja över att hon växer, jag kan ju göra noll åt det! Men jag försöker komma ihåg att ta många kort och filma! 

 

Just nu är livet med Gerda ungefär såhär:

 

- Hon sover väldigt bra och ganska mycket. Jag brukar ge henne mat när jag går och lägger mig vid tio, elva och då vaknar hon oftast nångång mellan två och fyra på natten. Hon somnar i sin egen säng på kvällen men sover oftast vidare bredvid mig när hon har ätit. Jag brukar ju liksom somna medan jag ammar henne. . .Iallafall om hon äter snällt! Om jag håller mig vaken brukar jag försöka lägga tillbaka henne, för när hon ligger precis bredvid matfabriken kan hon gärna tänka sig att snutta lite varje timma fram till morgonen. . .Dessutom är det skönt att kunna röra lite på sig! På dagen sover hon i vagnen eller i babysittern när jag grejar i köket, hon är oftast inte vaken och nöjd i mer än en timme i taget. Om hon har svårt att somna brukar det hjälpa att hålla en hand på nappen. Konstigt!

 

- Hon har börjat le/skratta väldigt mycket och gör gulliga gurgelljud samtidigt! Det känns som att första riktiga skrattet inte är så långt borta.

 

- På dagen äter hon var 2-4 timma, det beror på hur hon sover och humör. Men hon svälter inte ihjäl förrän efter ganska punktligt 4-4,5 timma. Måltiderna tar ca en kvart nu istället för en timma. Hurra! Jätteskönt tycker jag. 

 

- Hon skriker väldigt sällan, iallafall på det där otröstliga sättet jag hade föreställt mig att alla bebisar gör. Oftast när hon skriker sådär är det för att hon är trött och inte vill nånting. Som trött vuxen tänker man ju typ du får sova, varsegod, vad är problemet? Men så logiska är visst inte bebisar, dom skriker och gnäller och blir arga istället för att bara blunda sött. Hon brukar somna till sist när jag övertalat henne att äta lite och det kan ta någon timme. Förutom trött-och-vill-ingenting-skriket gnäller hon bara när det inte blir som hon vill tillräckligt snabbt, typ när maten dröjer eller om hon inte vill ligga själv någonstans. 

 

- Hon spyr fortfarande ner det mesta. En del dagar har jag tur och kan parera dom flesta spyorna så att det inte går åt så mycket kläder. Andra dagar kan jag nästan fylla en maskin. Men jaja, jag har å andra sidan inte upplevt en enda gång att hon har ont i magen, iallfall inte så det märks!

 

- Hon är väldigt intresserad av sina händer och stoppar helst in båda knytnävarna samtidigt. Hon brukar slita ut nappen för att kunna stoppa in händerna istället. Mor gillar inte. 

 

- Idag var vi på BVC och nu väger hon 5365 g och är 59 cm. Hon börjar växa ur en del av kläderna i stl. 56. Och det vore väl konstigt annars!

 

- Vi/jag har inte börjat med tygblöjor än, har tyckt att dom känns lite för stora för hennes kropp än så länge. Men snart tänkte jag börja testa dom! Det har blivit precis som jag tänkte, engångsblöjor är ju himla praktiskt och bekvämt, det måste jag vänja mig bort vid. För många blöjor går åt och det blir mycket sopor! Usch. När ska komposterbara blöjor uppfinnas? Eller finns det kanske? 

 

- Om hon är gnällig funkar Hoppla-leken nästan jämt. Alltså sätta henne i knät och låtsas att hon hopplar på en häst, som man gör på äldre barn. Det kom jag på eftersom jag inte orkar att gå upp och vandra fram och tillbaka med en bebis, nej tack, jag vill sitta kvar i soffan. 

 

Sammanfattningsvis: Gerda är typ världens snällaste, sötaste och raraste bebisen i hela världen. Hon sover, äter, spyr, skrattar och bajsar om dagarna. Ungefär så. 

 

 

 

-