Jag ångrar att jag inte skruvade ihop alla möbler redan vecka 20! Men jag trodde faktiskt att spjälsängen skulle vara lätt som en plätt att skruva ihop efter skötbordet. Ack nej, jag hade fel. Egentligen var den ganska lätt att skruva ihop, men beskrivningen var desto sämre än IKEAs. Inte alls lika pedagogisk och inga tydliga bilder steg-för-steg, man fick verkligen studera ritningen noga. Det lyckades jag dåligt med. Så när jag skruvat nästan klart så upptäckte jag att jag monterat en del åt fel håll, så det var bara till att skruva upp skruvarna igen. När jag nästan skruvat klart en gång till, ja då upptäcker jag en gång till att jag bytt plats på två delar som uppenbarligen måste sitta på rätt plats för att jag ska kunna skruva helt klart. Så det var bara att skruva upp en. . . gång. . . till. Då ville jag nästan gråta. 

 

Så när M om hem i eftermiddags (tio minuter innan han åkte igen), medan jag kämpade med att få in det sista hjulet ordentligt, och han frågade om sängen ska stå sådär ostadigt och ska du inte be pappa. . . Då kan jag lova att M fick veta vad jag tyckte om hans sätt att behandla sin gravida, älskade kvinna som har kämpat en hel dag med att skruva ihop bebisens säng. 

 

Så när jag väl var klar var jag så trött och mörbultad att det inte var riktigt lika skojigt att bädda sängen som jag hade tänkt. Jag gör klart det imorgon, iallafall det sista. Jag gick ut och vaggade en kort promenad i solen istället och nu ska jag sitta i soffan hela kvällen. Ja tack.